Äntligen!
Nu är det nära nära!
Nu är det mindre än 12 timmar innan vi rullar från Arboga.
03.00 går bussen och typ 06.40 går flyget från Skavsta!
Vid elva är vi i Paris!
Finally :D
Nu är det mindre än 12 timmar innan vi rullar från Arboga.
03.00 går bussen och typ 06.40 går flyget från Skavsta!
Vid elva är vi i Paris!
Finally :D
Ge mig Paris!
På fredag åker vi till Paris, eller lördag hur man nu vill se det. Det känns helt overkligt. Vart försvann veckorna? Vart försvann tvåan?
Fast det känns verkligen som att jag behöver komma bort ett tag. Just nu känner jag mig så sliten och totalt obrydd om allting runt omkring. Jag skiter i skolan, orkar inte plugga och vill inte ens stiga upp ur sängen. Allting känns meningslöst och onödigt, ingenting spelar någon roll.
Som för tillfället sitter jag och ska ha engelska, vi har fått i uppgift att skriva om antingen "vad vi vill bli när vi blir stora" eller "vad vi vill som inte är för enkelt". underbart okomplicerad uppgift, eller inte?
Jag hatar sånt här, finns ingenting som jag vill prata om. jag bryr mig inte!
Muntlig redovisning i aulan sedan, med mikrofon och allt. Det kändes ju ännu mer upplyftande när jag verkligen inte har något att säga!
Jag har viktigare saker att oroa mig för!
Högskolevalen måste vara inne den här veckan.
Jag har inte fått något sommarjobb.
Jag ska göra sista Fysprofilen efter lovet.
Jag ska ha muntliga och skriftliga i nationella efter lovet, som Annbritt ska rätta...
Ge mig Paris nu så kanske man slipper oroa sig och fundera ett tag iaf!
Fast det känns verkligen som att jag behöver komma bort ett tag. Just nu känner jag mig så sliten och totalt obrydd om allting runt omkring. Jag skiter i skolan, orkar inte plugga och vill inte ens stiga upp ur sängen. Allting känns meningslöst och onödigt, ingenting spelar någon roll.
Som för tillfället sitter jag och ska ha engelska, vi har fått i uppgift att skriva om antingen "vad vi vill bli när vi blir stora" eller "vad vi vill som inte är för enkelt". underbart okomplicerad uppgift, eller inte?
Jag hatar sånt här, finns ingenting som jag vill prata om. jag bryr mig inte!
Muntlig redovisning i aulan sedan, med mikrofon och allt. Det kändes ju ännu mer upplyftande när jag verkligen inte har något att säga!
Jag har viktigare saker att oroa mig för!
Högskolevalen måste vara inne den här veckan.
Jag har inte fått något sommarjobb.
Jag ska göra sista Fysprofilen efter lovet.
Jag ska ha muntliga och skriftliga i nationella efter lovet, som Annbritt ska rätta...
Ge mig Paris nu så kanske man slipper oroa sig och fundera ett tag iaf!
