I ett kyligt London
Igår for vi först ut till Towern för att därifrån hoppa på en röd buss för att sightseeinga runt London.
Var väl ingen höjdare så här tidigt på våren, igår blåste det storm och man blev så där lagom frusen. Sen är ju buss långt ifrån det effektivaste sättet att ta sig fram på i Londontraffiken...
Well, vi stannade och tittade på Buckingham Palace och St. Pauls Cathedral också innan vi for hem och då var klockan redan eftermiddag/kväll.
Idag gör vi oss redo för Madame Tussauds :D
Var väl ingen höjdare så här tidigt på våren, igår blåste det storm och man blev så där lagom frusen. Sen är ju buss långt ifrån det effektivaste sättet att ta sig fram på i Londontraffiken...
Well, vi stannade och tittade på Buckingham Palace och St. Pauls Cathedral också innan vi for hem och då var klockan redan eftermiddag/kväll.
Idag gör vi oss redo för Madame Tussauds :D
shrek - the musical
Har precis vaknat upp för dag två i London och idag står riktigt turistande på schemat. Vi ska börja med att ta oss till Towern och därifrån hoppa på en stor röd buss och hajka runt på resten av alla turistfällor. Så som det ska vara, men det ska bli skönt att man nästa gång man kommer inte behöver göra allt sånt tjafs utan kan hitta andra, mindre och kanske charmigare ställen!
Igår for vi ut till Covent Garden och shoppade lite innan vi gick på teater. Jag misstänker att min mamma och syster har bättre näsa för att hitta shopping än vad jag och Hanna hade. Sedan under eftermiddagen så gick vi på Shrek the musical. Och trots att vi satt väldigt högt upp var det roligt, man måste ju älska Shrek och Åsnan <3
Nu ska vi övertyga mommo att tunnelbanan inte är farlig -_-'
Igår for vi ut till Covent Garden och shoppade lite innan vi gick på teater. Jag misstänker att min mamma och syster har bättre näsa för att hitta shopping än vad jag och Hanna hade. Sedan under eftermiddagen så gick vi på Shrek the musical. Och trots att vi satt väldigt högt upp var det roligt, man måste ju älska Shrek och Åsnan <3
Nu ska vi övertyga mommo att tunnelbanan inte är farlig -_-'
Tillbaka till London
Den här gången far jag utan världens bästa Hanna som kan läsa kartorna åt mig (Hur ska det gå?) :(
Men istället får jag med mig min familij i tre generationer: mommo, mamma och Emma. Det ska bli som trevligt att komma iväg från skolan ett tag och vilket bättre ställe finns det än London?
Towern of London - Hanna Johansson :D
Men istället får jag med mig min familij i tre generationer: mommo, mamma och Emma. Det ska bli som trevligt att komma iväg från skolan ett tag och vilket bättre ställe finns det än London?
Towern of London - Hanna Johansson :D
...
No regrets
Idag fick jag frågan om jag saknade brottningen.
Jag hann aldrig svara på frågan men jag har tänkt på det ett tag nu. För jag saknar verkligen brottningen, jag kommer på mig själv med att minnas känslan av att stå på matten och lyckas med ett snyggt dyk. Underbar känsla, speciellt om man verkligen känner att motståndaren inte var beredd på det!
Vad mer är så saknar jag gemenskapen inom brottningen, men den har jag saknat långt innan jag slutade. Mina "brottarkompisar" slutade nästan allihop för länge sen. Alla av olika skäl men en efter en försvann de från brottningsvärlden och träningarna i Kiruna som jag brukade älska att komma till på grund av vårt gäng började göra mig allt mindre motiverad. Ingen sparring i rätt vikt eller av rätt kön för den delen, men trots det så var det en miljö som man kände sig trygg med, människor man kände och kunde skoja med.
Så jag tänkte att Arboga skulle vara perfekt för säsongen innan jag började där var jag sjukt sugen på brottning och tävlingarna gick bättre och bättre. Jag såg verkligen fram emot att få brottas med ny sparring och tränare med helt nya metoder. Men Arboga var inte rätt ställe för mig, jag hittade aldrig mig själv som brottare där nere. Och allteftersom tiden gick tappade jag allt självförtroende som jag byggt upp under tio år och under en period så mådde jag dåligt av att tänka på brottning och speciellt tävlingar. Ändå var tävlingarna alltid det som jag såg fram emot mest tidigzre, inte så mycket för tävlandets skull. Jag har alltid varit ganska duktig, med det menar jag att jag för det mesta har kunnat hävda mig på mattan även om de stora resultaten saknas men det var inte det som jag såg fram emot. Det var att träffa alla brottare, prata med folk man inte sett på ett tag, utbyta lite ny teknik och heja på sina vänner. All den glädjen försvann med självförtroedet, jag förlorade matcherna innan jag ens kommit in i tävlingshallen.
Det jag såg fram emot längst var att få komma hem och träna med Kiruna och förstå min besvikelse när det inte fanns något Kiruna längre. Alla som jag hade tränat med tidigare och tyckt om var försvunna och utbytta mot en grupp ryssar mellan 14 och 25 år. Jag kände ingen, jag förstod inte vad de sa och det märktes att jag som tjej kom och "sabbade" deras träning. Dels för att jag var för bra för de små som fick egot lite törnat och dels för liten och svag för att ens kunna ge motstånd till de större.
Min sista säkerhetsplatå var som bortblåst på mindre än ett år och jag kände mig lika otrygg där som på mattan i Arboga.
Därför har jag väldigt svårt för att se en framtid inom brottingen även om jag saknar det. Inget självförtroende och ingen säkerthetslina av vänner att förlita sig på. Det finns inget kvar för mig att hämta där tyvärr.
Ett perfekt dyk, i en av mina sista bra matcher. Internationell tävling, känslan är fantastisk.
Jag hann aldrig svara på frågan men jag har tänkt på det ett tag nu. För jag saknar verkligen brottningen, jag kommer på mig själv med att minnas känslan av att stå på matten och lyckas med ett snyggt dyk. Underbar känsla, speciellt om man verkligen känner att motståndaren inte var beredd på det!
Vad mer är så saknar jag gemenskapen inom brottningen, men den har jag saknat långt innan jag slutade. Mina "brottarkompisar" slutade nästan allihop för länge sen. Alla av olika skäl men en efter en försvann de från brottningsvärlden och träningarna i Kiruna som jag brukade älska att komma till på grund av vårt gäng började göra mig allt mindre motiverad. Ingen sparring i rätt vikt eller av rätt kön för den delen, men trots det så var det en miljö som man kände sig trygg med, människor man kände och kunde skoja med.
Så jag tänkte att Arboga skulle vara perfekt för säsongen innan jag började där var jag sjukt sugen på brottning och tävlingarna gick bättre och bättre. Jag såg verkligen fram emot att få brottas med ny sparring och tränare med helt nya metoder. Men Arboga var inte rätt ställe för mig, jag hittade aldrig mig själv som brottare där nere. Och allteftersom tiden gick tappade jag allt självförtroende som jag byggt upp under tio år och under en period så mådde jag dåligt av att tänka på brottning och speciellt tävlingar. Ändå var tävlingarna alltid det som jag såg fram emot mest tidigzre, inte så mycket för tävlandets skull. Jag har alltid varit ganska duktig, med det menar jag att jag för det mesta har kunnat hävda mig på mattan även om de stora resultaten saknas men det var inte det som jag såg fram emot. Det var att träffa alla brottare, prata med folk man inte sett på ett tag, utbyta lite ny teknik och heja på sina vänner. All den glädjen försvann med självförtroedet, jag förlorade matcherna innan jag ens kommit in i tävlingshallen.
Det jag såg fram emot längst var att få komma hem och träna med Kiruna och förstå min besvikelse när det inte fanns något Kiruna längre. Alla som jag hade tränat med tidigare och tyckt om var försvunna och utbytta mot en grupp ryssar mellan 14 och 25 år. Jag kände ingen, jag förstod inte vad de sa och det märktes att jag som tjej kom och "sabbade" deras träning. Dels för att jag var för bra för de små som fick egot lite törnat och dels för liten och svag för att ens kunna ge motstånd till de större.
Min sista säkerhetsplatå var som bortblåst på mindre än ett år och jag kände mig lika otrygg där som på mattan i Arboga.
Därför har jag väldigt svårt för att se en framtid inom brottingen även om jag saknar det. Inget självförtroende och ingen säkerthetslina av vänner att förlita sig på. Det finns inget kvar för mig att hämta där tyvärr.
Ett perfekt dyk, i en av mina sista bra matcher. Internationell tävling, känslan är fantastisk.
Sömnlös
Den senaste månaden har jag sovit dåligt och den sista veckan sjukt dåligt. Snittar inte många timmar per natt och är så fruktansvärt trött hela dagarna så att jag mår illa. Men när jag väl lägger mig kan jag inte sova iaf, jag vet verkligen inte vad det är. Det är inte så att jag ligger och grubblar på något speciellt heller, jag vet inte alls vad som är problemet.
Det är som att jag stressar upp mig själv när jag ska lägga mig, för att jag vet att jag inte brukar kunna somna och då somnar jag inte. Det blir en ond cirkel!
Men hur länge klarar man sig utan sömn?
Det är som att jag stressar upp mig själv när jag ska lägga mig, för att jag vet att jag inte brukar kunna somna och då somnar jag inte. Det blir en ond cirkel!
Men hur länge klarar man sig utan sömn?
Tjejerna OCH Viktor
Jag måste erkänna att jag var tveksam på om Luleå var platsen för mig, långt bort från Hanna och Betty i Arboga. Men efter snart två veckor med min nya klass kan jag ju säga att jag känner mig tillfreds med beslutet. Har haft så underbart jävla roligt med min nya klass!!! :D
Och det är ju inte alla som har en internationell kändis i klassen, det ni ;)
Sen kan det ju tilläggas att jag inte kopplade förrän på kvällen hemma vem det var! FAIL!
Idag till exempel så har Hälsovetarsektionen (Sjukgymnaster, Sjuksköterskor och Hälsovägledare minus Hälsovägledare) ägt alla andra sektioner i en 6-kamp. Inte 6-kant som mamma hörde -_-'
Vi bara gick in och ägde! Tjejerna och Viktor ftw!
Det är inte alla dagar man får ha så här roligt. Hoppat säck så att mina lår kommer vara om inte döda så sega imorgon iaf. It burns ;)
Hade velat bjuda på bilder men för tillfället har jag inga. Vi kanske tar igen det en annan gång :P
Hanna och Betty, ni är fortfarande bäst!!! Men saknaden är inte lika smärtsam även om den alltid finns där. Kram.
Och det är ju inte alla som har en internationell kändis i klassen, det ni ;)
Sen kan det ju tilläggas att jag inte kopplade förrän på kvällen hemma vem det var! FAIL!
Idag till exempel så har Hälsovetarsektionen (Sjukgymnaster, Sjuksköterskor och Hälsovägledare minus Hälsovägledare) ägt alla andra sektioner i en 6-kamp. Inte 6-kant som mamma hörde -_-'
Vi bara gick in och ägde! Tjejerna och Viktor ftw!
Det är inte alla dagar man får ha så här roligt. Hoppat säck så att mina lår kommer vara om inte döda så sega imorgon iaf. It burns ;)
Hade velat bjuda på bilder men för tillfället har jag inga. Vi kanske tar igen det en annan gång :P
Hanna och Betty, ni är fortfarande bäst!!! Men saknaden är inte lika smärtsam även om den alltid finns där. Kram.
Brottarinternatet i Arboga
Jag har en hel del att säga om hur det är att bo på ett brottarinternat i tre år. För det mesta så är det trevligt, man har roliga människor runt omkring sig jämt som gärna hittar på saker (vare sig man är intresserad eller inte) och det finns alltid någon som har den speciella talang man är i behov av för tillfället; t.ex. någon som kan fixa datorn eller laga en punktering eller hjälpa till med en läxa osv osv.
Men det finns en hel del nackdelar, speciellt bland riktiga brottare som inte riktigt förstår att alla andra inte bara existerar för att hjälpa dem. Man kan inte alltid springa runt i korridorerna som idioter långt in på natten och leva om, det går inte att plocka ut någon annans tvätt ut tvättmaskinen innan den är färdig,det går inte att ta andras mat från den gemensamma kylen (speciellt inte om den är märkt med någons namn) det går inte att lämna disken till någon annan och det går inte att låna saker utan att lämna tillbaka dem.
Det här är en lista på saker som jag lånat ut och gärna vill ha tillbaka:
- Osthyvel
Men det finns en hel del nackdelar, speciellt bland riktiga brottare som inte riktigt förstår att alla andra inte bara existerar för att hjälpa dem. Man kan inte alltid springa runt i korridorerna som idioter långt in på natten och leva om, det går inte att plocka ut någon annans tvätt ut tvättmaskinen innan den är färdig,det går inte att ta andras mat från den gemensamma kylen (speciellt inte om den är märkt med någons namn) det går inte att lämna disken till någon annan och det går inte att låna saker utan att lämna tillbaka dem.
Det här är en lista på saker som jag lånat ut och gärna vill ha tillbaka:
- Osthyvel
- Buff x2
- En sax
- Ett PAKER synålar
- 3-4 handdukar
- Ett PAKET säkerhetsnålar
- En laddare till samsung mobiltelefon
- Ett tiotal filmer; Boss's daughter
- En sax
- Ett PAKER synålar
- 3-4 handdukar
- Ett PAKET säkerhetsnålar
- En laddare till samsung mobiltelefon
- Ett tiotal filmer; Boss's daughter
Just my luck
Tro, hopp och kärlek
Iceprincess
En säsong av Time Out
mfl mfl mfl mfl
Det finns även en hög med saker som jag inte behöver få tillbaka längre; batterier, hårsnoddar, tejp och dylikt. alit det med hälsan.
Jag är medveten om att risken att jag kommer få tillbaka något överhuvudtaget är obefintligt. Ni undrar säkert varför jag inte krävt tillbaka sakerna tidigare? Jo, för att enligt mig är det hyfs att man lämnar tillbaka det man lånar utan att personen i fråga ska behöva tjata. Så går det lång tid och man glömmer bort det under en period och när man väl behöver det finns det ingenstans att bli funnet. Personen som har lånat förnekar att de någonsin sett föremålet i fråga någonsin. Vad göra? Ord står mot ord.
Så ni som under trean lånat saker av mig som jag sedan tjatat för att få tillbaka och tyckt att jag varit jobbig kan ju ta sig i arslet. Lämnar man inte tillbaka det man ska i tid en gång så kommer man aldrig att göra det så enda sättet för mig att få tillbaka något är att tjata. Och det jag skriver gäller så klart inte alla, långt ifrån men det finns en grupp som förstör för alla andra. Men jag hoppas att rätt personer tar åt sig och lär sig något, annars kommer livet bli tufft längre fram!
OBS!!! Jag har gillat min tid på Brottargymnasiet i Arboga även om alla inte alltid kan respektera vad som är mitt och ditt och som inte vet vad "låt mig vara ifred betyder".
Träning, tävling och allt annat som har med sporten att göra har fungerat hur bra som helst. Patrik och Leif är de bästa tränare man kan få och planerar efter varje enskild persons förutsättningar. De lyssnar och gör allt för att man ska ha det så bra som möjligt, likaså Rektor Per på Vasagymnasiet som kan i princip alla sina elever vid namn och som alltid har tid att lyssna.
De kan inte hjälpa att individerna som tagits in inte fått en ordentligt uppfostran. Sedan jag flyttat till Arboga så har jag insett att jag inte har rätt psyke för att vara brottare, man måate vara egoistisk och inte bry sig alls om vem man trampar på för att ta sig framåt.(finns en del, väldigt få, undantag)
Tro, hopp och kärlek
Iceprincess
En säsong av Time Out
mfl mfl mfl mfl
Det finns även en hög med saker som jag inte behöver få tillbaka längre; batterier, hårsnoddar, tejp och dylikt. alit det med hälsan.
Jag är medveten om att risken att jag kommer få tillbaka något överhuvudtaget är obefintligt. Ni undrar säkert varför jag inte krävt tillbaka sakerna tidigare? Jo, för att enligt mig är det hyfs att man lämnar tillbaka det man lånar utan att personen i fråga ska behöva tjata. Så går det lång tid och man glömmer bort det under en period och när man väl behöver det finns det ingenstans att bli funnet. Personen som har lånat förnekar att de någonsin sett föremålet i fråga någonsin. Vad göra? Ord står mot ord.
Så ni som under trean lånat saker av mig som jag sedan tjatat för att få tillbaka och tyckt att jag varit jobbig kan ju ta sig i arslet. Lämnar man inte tillbaka det man ska i tid en gång så kommer man aldrig att göra det så enda sättet för mig att få tillbaka något är att tjata. Och det jag skriver gäller så klart inte alla, långt ifrån men det finns en grupp som förstör för alla andra. Men jag hoppas att rätt personer tar åt sig och lär sig något, annars kommer livet bli tufft längre fram!
OBS!!! Jag har gillat min tid på Brottargymnasiet i Arboga även om alla inte alltid kan respektera vad som är mitt och ditt och som inte vet vad "låt mig vara ifred betyder".
Träning, tävling och allt annat som har med sporten att göra har fungerat hur bra som helst. Patrik och Leif är de bästa tränare man kan få och planerar efter varje enskild persons förutsättningar. De lyssnar och gör allt för att man ska ha det så bra som möjligt, likaså Rektor Per på Vasagymnasiet som kan i princip alla sina elever vid namn och som alltid har tid att lyssna.
De kan inte hjälpa att individerna som tagits in inte fått en ordentligt uppfostran. Sedan jag flyttat till Arboga så har jag insett att jag inte har rätt psyke för att vara brottare, man måate vara egoistisk och inte bry sig alls om vem man trampar på för att ta sig framåt.(finns en del, väldigt få, undantag)
Paintball
Det enda jag önskade att det inte skulle vara men vad får man...
Så här kände jag mig innan vi hade börjat:
Medan Tilda var lika positiv som vanligt :P
i slutändan tyckte jag ändå att det var rätt så roligt. Faktiskt :D
Ja just det: Marcus! Jag fick spela paintball och skjuta på folk medan du pluggade fysik hela dagen. Nanannananna ;)
Så här kände jag mig innan vi hade börjat:
Medan Tilda var lika positiv som vanligt :P
i slutändan tyckte jag ändå att det var rätt så roligt. Faktiskt :D
Ja just det: Marcus! Jag fick spela paintball och skjuta på folk medan du pluggade fysik hela dagen. Nanannananna ;)
Demonbebis ^^
Var ledig idag och därför kom Hanna och hälsade på mig när hon hade slutat skolan.
Vi tittade på Förhäxad och såg världnes sötaste demonbebis.
Vi tittade på Förhäxad och såg världnes sötaste demonbebis.
Kliv åt sidan
Äldre människor i matvaruaffären gör mig galen!!!
Att de rör sig som sengångare är nog så irriterande men det kan jag hantera, äldre människor har ont i lederna (det säger min mamma iaf) men att allt folkvett verkar försvinna med åldern också.
Nej, för när man är gammal är det okej att ställa sig tre fyra stycken och skvallra mitt i gången så att man blockerar vägen för alla andra. Inte bryr de sig om att man vill förbi heller. eller så står de i hundra år framför mjölkdisken så att man inte kan få ta sitt mjölkpaket och gå. Men det är inte okej! Bara för att man är gammal får manb inte göra som man vill, det är inte så svårt att ta ett steg åt sidan när någon annan rör sig snabbare än i snigelfart.
Inget ont om äldre människor, de brukar vara jättesöta i de flesta fall men inte när de handlar...
Att de rör sig som sengångare är nog så irriterande men det kan jag hantera, äldre människor har ont i lederna (det säger min mamma iaf) men att allt folkvett verkar försvinna med åldern också.
Nej, för när man är gammal är det okej att ställa sig tre fyra stycken och skvallra mitt i gången så att man blockerar vägen för alla andra. Inte bryr de sig om att man vill förbi heller. eller så står de i hundra år framför mjölkdisken så att man inte kan få ta sitt mjölkpaket och gå. Men det är inte okej! Bara för att man är gammal får manb inte göra som man vill, det är inte så svårt att ta ett steg åt sidan när någon annan rör sig snabbare än i snigelfart.
Inget ont om äldre människor, de brukar vara jättesöta i de flesta fall men inte när de handlar...
Bal 2011
Min fina date - Hanna Johansson
Tiden springer ifrån mig
Paris:
Påsklov:
Påsklov:
och idag är det bal!!!!!!!
Äntligen!
Nu är det nära nära!
Nu är det mindre än 12 timmar innan vi rullar från Arboga.
03.00 går bussen och typ 06.40 går flyget från Skavsta!
Vid elva är vi i Paris!
Finally :D
Nu är det mindre än 12 timmar innan vi rullar från Arboga.
03.00 går bussen och typ 06.40 går flyget från Skavsta!
Vid elva är vi i Paris!
Finally :D
Ge mig Paris!
På fredag åker vi till Paris, eller lördag hur man nu vill se det. Det känns helt overkligt. Vart försvann veckorna? Vart försvann tvåan?
Fast det känns verkligen som att jag behöver komma bort ett tag. Just nu känner jag mig så sliten och totalt obrydd om allting runt omkring. Jag skiter i skolan, orkar inte plugga och vill inte ens stiga upp ur sängen. Allting känns meningslöst och onödigt, ingenting spelar någon roll.
Som för tillfället sitter jag och ska ha engelska, vi har fått i uppgift att skriva om antingen "vad vi vill bli när vi blir stora" eller "vad vi vill som inte är för enkelt". underbart okomplicerad uppgift, eller inte?
Jag hatar sånt här, finns ingenting som jag vill prata om. jag bryr mig inte!
Muntlig redovisning i aulan sedan, med mikrofon och allt. Det kändes ju ännu mer upplyftande när jag verkligen inte har något att säga!
Jag har viktigare saker att oroa mig för!
Högskolevalen måste vara inne den här veckan.
Jag har inte fått något sommarjobb.
Jag ska göra sista Fysprofilen efter lovet.
Jag ska ha muntliga och skriftliga i nationella efter lovet, som Annbritt ska rätta...
Ge mig Paris nu så kanske man slipper oroa sig och fundera ett tag iaf!
Fast det känns verkligen som att jag behöver komma bort ett tag. Just nu känner jag mig så sliten och totalt obrydd om allting runt omkring. Jag skiter i skolan, orkar inte plugga och vill inte ens stiga upp ur sängen. Allting känns meningslöst och onödigt, ingenting spelar någon roll.
Som för tillfället sitter jag och ska ha engelska, vi har fått i uppgift att skriva om antingen "vad vi vill bli när vi blir stora" eller "vad vi vill som inte är för enkelt". underbart okomplicerad uppgift, eller inte?
Jag hatar sånt här, finns ingenting som jag vill prata om. jag bryr mig inte!
Muntlig redovisning i aulan sedan, med mikrofon och allt. Det kändes ju ännu mer upplyftande när jag verkligen inte har något att säga!
Jag har viktigare saker att oroa mig för!
Högskolevalen måste vara inne den här veckan.
Jag har inte fått något sommarjobb.
Jag ska göra sista Fysprofilen efter lovet.
Jag ska ha muntliga och skriftliga i nationella efter lovet, som Annbritt ska rätta...
Ge mig Paris nu så kanske man slipper oroa sig och fundera ett tag iaf!
Parisresan är räddad!
Ledig onsdag! Låter det inte underbart!
Nu var jag ju inte helt ledig idag men jag var ledig från träningen och det är alltid något. Vi gjorde en enkät som tog typ 10 min max och sen fick vi åka hem.
Efter det har jag pluggat till både spanska hörförståelsen imorgon och redovisningen om teckenspråk. Nu är jag spyless på både och...
Parisresan är räddad!!!
Mitt stora orosmoment löste sig till det bästa och nu är det bara att tagga tagga tagga :D
Nu var jag ju inte helt ledig idag men jag var ledig från träningen och det är alltid något. Vi gjorde en enkät som tog typ 10 min max och sen fick vi åka hem.
Efter det har jag pluggat till både spanska hörförståelsen imorgon och redovisningen om teckenspråk. Nu är jag spyless på både och...
Parisresan är räddad!!!
Mitt stora orosmoment löste sig till det bästa och nu är det bara att tagga tagga tagga :D
tack fina mamma
Tillbaka i Arboga och man har till och med genomlevt ännu en måndag också. Nog för att det var en ovanligt chill måndag eftersom jag bara hade en lektion.
Mamma och jag igår iaf; vi började dagen med en mysig hotellfrukost. Kanske inte den bästa någonsin men alldeles för mätt blev man i alla fall. Goda pannkakor.
Sen sprang vi runt några timmar till inne i Stockholm, promenerade till Gamla stan på morgonen och tittade på slottet där japanerna var helt tokiga i snöhögen som traktorerna höll på att bygga någonting av på trappan.
Det var en tevlig helg med världens finaste mamma fastän man blev någon tusenlapp fattigare...
Köpt jacka, väska till balen, en ny börs, en ring, en kofta, ett par böcker och jag fick ett par balskor av mamma. Bara helt enkla, som man förhoppningsvis kan använda mer än en gång. Måste bara göra det till en vana att använda klackar lite oftare.
Love and other drugs
Jag och mamma tog en spontanbio efter maten. Trevligt trevligt!
Stockholm
Sitter på Rica Hotell i Stockholm med mamma. Vi har sprungit runt på stan sedan klockan 10 till fyratiden. Nu har vi ont i fötterna och är lätt trötta på affärer för tillfället. För tillfället sover mamma så att hon ska orka äta. Det är ett hårt liv!
Själv är jag också supertrött men ids inte sova, ska sova desto mer imorgon på morgonen tänkte jag ;)
Själv är jag också supertrött men ids inte sova, ska sova desto mer imorgon på morgonen tänkte jag ;)
4 veckor kvar
