Äntligen fredag!
Den här helgen tänker jag koncentrera mig på att vara sjuk och ta hand om det.
Sluta ignorerar att kroppen säger ifrån och lyssna istället.
Så ska ni se att jag är fit for fight på måndag igen!
Paris!!!
Finns bara ett stort rödfärgat problem som gör allt för att vår resa ska bli så dålig som möjligt, men Hanna har lovat mig att det inte ska bli något problem. Så jag håller tummarna för det!
Eiffeltorner, Notre Dame, Lovren osv osv osv osv snart är vi på väg ;)
En annan planering som jag har fått idag är ett träningsprogram från Marcus. Kroppen känns inte helt hundra så blir gym idag, därför är han så snäll att han minsann snickrar ihop ett alldeles eget program till mig. Snäll kille det där!
trött...
Kroppen gör ont, huvudet är fullt i snor och det är näsan också.
Jag kan inte sluta nysa och träningsvärken biter i axlar och en del andra muskler.
Även magen protesterar genom att ge sig själv en sträckning.
Så plussar vi på några blåmärken och diverse skrapsår.
Resultatet blir att jag vill lägga mig i sängen och inte stiga upp mer den här veckan.
Men så blir det ju inte för det är ju två skoldagar och två träningar kvar den här veckan innan det kommer en efterlängtad helg.
Och inte får jag åka hem när jag fyller år heller, för SAS har bestämt sig för att ta 2000 för en enkelbiljett.
Det positiva just nu är att jag inte har några läxor, något ska ju håltimmarna vara bra till också!
Och att Marcus kommer hit och hälsar på om cirkus tre veckor.
Spontan bastu
Men igår fick jag något ryck efter att jag hade städat mitt rum: Jag åker ner till hallen och bastar
Sagt och gjort.
Jag satt där i den kolsvarta bastun (lamporna är trasiga) och tyckte inte alls att det var så farligt. Helt okej till och med!
Efteråt så cyklade jag vidare ner till Hanna där vi satt och pratade i några timmar. Inte helt fel det heller!
Och idag blir det nog KLADDKAKA <3
Handikappad?
Hur som helst så har jag fortfarande sådan träningsvärk att jag verkligen behöver dem för att komma upp.
Tidigare har jag bara använt dom för att hänga tvätt på!
Munchausen by proxy
Som ett exempel från Julies bok så ger hennes mamma henne tändstickor att äta som godis och Julie berättar att hon alltid tyckte att den första "klubban" var den som smakade bäst och eftersom hennes mamma var säker på att hon hade hjärtfel så gjorde hon allting för att det skulle synas på läkarens tester, vilket det sällan gjorde. Då blev hon arg på Julie och sa att hin inte fick "låtsas" vara frisk när hon var hos läkaren. De måste ju få reda på vad som fel med dig!
Julie svältes, gick igenom onödiga operationer och misshandlades av sin far. När hon försökte berätta för folk om att hennes mamma bara hittade på trodde de att hon ljög och hemma eskalerade allting hela tiden. Det som jag blir mest upprörd över är att Julies mamma säger vilka operationer som Julie behöver och alla de olika läkarna de uppsöker håller med henne. Då är det ju någonting som är fel! Julie berättar för en sjuksköterska att hennes mamma hittar på allting för att slippa en operation men hon lyssnar inte ens.
Det är skrämmande att läkarna kan se förbi vad deras tester visar bara för att en förälder säger något annat.
Julies bror klarade sig undan eftersom hennes pappa sa ifrån om honom. HANS SON var det inget fel på så därför får han leva relativt trygg. Deras pappa är fortfarande aggressiv och måste bevisa för sin fru vilken man han är genom att spöa ungarna, och fosterungarna och de gamla krigsveteranerna de tar in.
Att så mycket kan gå fel för en och samma familj känns hopplöst.
Att en pappa räddar sin son men tycker att det är okej att dottern medicinerar ihjäl sig eller svälter ihjäl för att mamma säger att hon är allergisk mot allt, är bara fel fel fel.
En flicka som vuxit upp med en mamma som säger att man är sjuk tror ju också att hon är sjuk och gör mamma till viljes när hon säger att hon måste "visa" läkaren hur sjuk hon är. Hon vill inget annát än bli frisk!

Håltimmmar...
Nu har jag haft hål sedan 10.40 och jag har hunnit läsa igenom religionen som jag har till nästa tisdag två gånger och jag har läst igenom svenskan som jag ska ha klockan 13.20 typ en triljard gånger.
Något annat finns det inte för tillfället och klockan är bara 12.00
Det är alltså över 1,5 timme kvar! Vart ska jag ta vägen?
Det värsta är att tisdagar blir min längsta dag eftersom jag har det här hålet. Annars hade jag slutat hur tidigt som helst! Schemaläggaren är inte värd så många applåder den här gången i alla fall.
Dessutom så har jag en ohygglig träningsvärk i benen efter gårdagens grodhopp. Plus att cirkelträningen gjorde att även nacken, ryggen och framförallt axlarna tagit stryk. Jag bävar inför en Pyrre träning ikväll eftersom herr Nyberg har en förkärlek för att vi ska sitta i 90 grader. Finns det något som är jobbigare än 90 grader? Det är nog tveksamt...
En helg i Timmele
Den här gången dök även en farbror och en extra kusin upp där, de hade biljetter till handbolls- VM minsann.
På fredagen när jag kom så fick jag kladdkaka direkt från ugnen och det var underbart.
På lördag hittade jag en balklänning, så då var det ur världen. Min snälla farmor betalart halva och snälla Tommy hämtar ut den idag. För man var nämligen tvugna att betala kontant och inte fick man ta en bild på klänningen heller. Hur som helst är den fin, fast jag hade ju in i det sista hoppats på att det skulle ändras så att jag kunde gå i jeans istället.
På söndag så var jag in till Borås och tittade när en av kusinerna spelade hockey. Det var jobbig hockey där det stoppas efter var och varannan minut för att småbarnen ska få byta. Dags att lära sig flygande byten? Haha, nåja det gick inte så bra för min kusin. Sen var det bara att åka till Falköping för att ta tåget. Den här gången hade vi massa minuter till godo!
Idag har jag varit på en träning och nu väntar jag på att skolan ska börja klockan tolv, med spanska...
Hur som heslt är mina ben sjukt tunga efter fyra vändor med grodhopp. De är så trötta att jag knappt orkade hålla emot när jag skulle ner för trappan. Höll på att ramla på näsan, barta tur att armarna inte var lika trötta för nu hann jag hugga tag i räcket. Bådar gott inför kvällens cirkelträning!
Träningsvärk.
För tillfället ska vi inte ens prata om att det känns bra men sen när den börjar avta är det som att man helt glömmer bort hur ont man har haft och egentligen tycker att det var nog ganska skönt i alla fall med lite träningsvärk. Människor förstår sig inte på siii eget bästa, gör det onte så ska det inte vara så? Eller?
Nu ska i alla fall jag iväg och bättra på min träningsvärk!
Första skoldagen
Jag vet inte vad det är men alla motivation för skolan har försvunnit fastän det bara är ett halvår kvar. Konsigt, borde man inte bli lite taggad i alla fall?
Hur som helst så mår kroppen inte så bra idag eftersom träningen tjuvstartade redan igår (trevlig överraskning). Inte var det någon mjukstart heller utan en timmes cirkelträning. Första varvet trodde jag att jag skulle dö, allting snurrade, det svartnade för ögonen och jag orkade knappt stå upp men så kom andra varvet och alla symptom försvann. Hur kommer det sig?
Inte var det någon mjukstart i skolan heller med två Ann-Britt lektioner och en Monica. Till råga på allt så hade jag ungefär 2,5h hål också innan sista lektionen som är 1.5h svenska C. Det finns ju en del saker med schemat som man hade velat ändra på. liiiiiiiite bara!
Snart träning igen så jag ska passa på och slöa ett tag innan det... Hoff vad stel jag är.
Till Marcus <3

Kallt men vackert
Politikerna är ju som vanligt de som lockar fram mest skratt men det kanske var en sista gång. Huvudpersonerna har försvunnit från den politiska scenen i Kiruna så nästa år blir det nog svårare för dem.
Jaja, det var mycket som var riktigt roligt. Bland annat så sa de farväl till 50-öringen, drev med kronprinsessan och Westling och mycjet mycket mer. En av höjdpunkterna var ju att de hade snickrat ihop en alldeles egen "four chord song" med årets största hits <3
Sen så bokar jag alltid biljetterna till sista föreställningen eftersom skådespelarna då får lägga till egna repliker mitt i en inövad scen men deras motspelare måste fortsätta som vanligt efter manus och bara försöka hålla masken. Ibland fungerar det men ibland gör det inte det ;)
Svårast var det i alla fall för kronprinsessan eftersom hon blev utsatt för en trevlig överraskning. När de skulle sluta och tacka så skriker plötsligt en av skådespelarna: stopp stopp
- Det är något som är fel! Vi har en prinsessa men vi har ingen prins Daniel. Vars är han?
Kronprinsessan tittar ju sig förvånat omkring och försöker dra i han som spelat Daniel men han vägrar flytta på sig. Då kommer det in en man på scenen med en stor blombuktett och går ner på knä och friar till henne.
Hon vet inte vars hon sak ta vägen, om det är sant eller inte. Men sant var det!
Haha, stackarn grät under återstående tiden och visste int vad hon skulle göra.
Man får ju gratulera ^^

Lars "Störman" och kronprinsessan

Macho gruvarbetare eller hur var det? ;)
Och så sist men inte minst. Kirunas ökända politikergäng ;)

bilderna lånade från @Kirunas Nyårsrevy
Marcus är borta, jag har letat överallt.
Men jag tycker att det är tråkigt för nu får jag inte träffa honom förrän typ vecka tretton! Förstår ni hur länge det är, det är typ hela vårterminen. Inte förrän påsklovet, då har jag redan hunnit vara Paris till och med.
13 veckor är typ en miljon dagar. Eller så känns det iaf.
Andra ïnlägget på bara några dagar
Har varit hos tandläkaren idag, det är något av det värsta jag vet. Tycker absolut inte om att ha folks fingrar i munnen. Hua...
HUr som helst så var jag dit eftersom det känns som att mina framtänder trycks ihop och det gör liiiiiiite ont. Jag vet inte varför jag tänkte att det skulle hjälpa att gå till tandläkaren. Det enda honb gjorde var att skrapa bort lite tandsten eftersom det var "det enklaste". Jag försökte förklara att jag har ont fastän tandläkare tidigare tagit bort tandsten men hon lyssnade inte. Så om någon vecka blir det väl att försöka få en ny tid, förhoppningsvis hos samma tandläkare dewn här gången så att det kanske händer någonting. Det är ju klart att alla som tittar i min mun vill ha en enkel förklaring men skriver de aldrig någonting i sina papper?
På eftermiddagen var jag med Hanna, Sanna och Paulina på Safari och fikade lite grann. Vi fikade i typ 10 min men satt och pratade i nästan tre timmar. Mysigt värre, fast det märks att vi inte umgås i samma kretsar längre. Hälften av människorna de pratar om har jag aldrig hört talas om och den andra hälften känner jag bara vid förnamn. Men men det är roligt att lyssna iaf. Man hinner diskutera en hel del på bara några få timmar faktiskt, ska ni veta.
2011
Hah, vi ser väl hur det blir med den saken men för tillfället känner jag för att skriva lite grann.
Nu har jag bara 5 dagar kvar i Kiruna innan det är dags att återvända till Arboga för den sista terminen, och alla vet ju att vårterminen alltid är bättre än höstterminen. Bara det faktum att det ingår två lov och att den slutar med sommarlov säger ju en del ;)
Dessutom så är det ju dags för mig att ta studenten i år!!! När hände det? Jag känner mig inte alls tillräckligt gammal för det!
Vårterminen 2011 kommer vara fylld med en massa roliga saker; bal, studentfester, klassresa till Paris, det pratas om ännu ett träningsläger utomlands (fast kom igen Leif, Ryssland?). Det kommer hända otroligt mycket så de sista fem månaderna kommer svischa förbi innan man vet vad som hände Extra nice är ju att man är klar med projektarbetet också som resten av klassen kommer hetsa med sista veckan i april ;)
Jag har ingen ryggsäck och är så förberedd man nu kan bli inför en ny termin :P
Gott nytt år! Ha ett bra 2011, för det ska jag se till att mitt blir ;D