Kvaddad cykel
Jag och Anton cyklade upp på stan för att köpa mjukglass, eftersom glasseriet var stängt på Coop.
Efter att vi har ätit klart så säger jag att vi ska cykla förbi farmor och hämta posten så vi planerade att ta vägen förbi Bolagskolan och sedan Lombia. Alltså cyklar vi ner vid Folkets hus och svänger ner mot Stadshuset. Precis innan vi kommer fram till Stadhuset dyker plötsligt Stefan upp bakom en husknut med sin cykel.
Han tar ut svängen så mycket att han blockerar hela trottoaren.
Fanns ingen möjlighet för mig att väja åt något håll och dessutom gick dert så jävla fort så jag tror inte ens att jag hann trycka ner bromsen.
Jag kör rätt in i hans cykel flyger jag över mitt styre och över hans cykel också. Som tur är har ju brottningen gett lite reflexer så jag tar emot hela smällen med höft/rygg eftersom jag rullar ihop mig och gör en kullerbytta. Sekunden efter känns det som om jag inte kan andas men sen kommer luften tillbaka och nästa tanke är smärtan i ryggen. Skriker chockat till och lägger mig sen på rygg i några sekunder innan jag reser mig upp igen och konstaterar att inget verkar vara brutet. Jag kan stå och blöder inte!
Nu har det stannat en massa folk som sett olyckan. Jag gissar att det såg hyfsat otäckt ut eftersom det var bilar som stannade för att fråga hur det gick, folk kom ut från affären bredvid och alla som stod runt omkring kom också fram för att se så att jag mådde bra.
Måste tacka alla för det för om det hade varit allvarligt hade jag snabbt hamnat på akuten iaf. Det är skönt att alla människor inte bara ignorerar. Det gjorde de när man syster vattenplanade med mopeden, bara gasade förbi...
Det enda som blev skadat nu var pappas cykel så jag fick ringa mamma. Hade hjulet rullat som det skulle hade jag cyklat vidare så värre än så var det inte. Nu med ett skevt framhjul och en trasslig kedja var det bara att leda cykeln upp till Systemet och vänta på att mamma kunde ta sin rast och köra mig och Anton hem.
Det är nästan så att jag tror att det var värst för Anton, stackaren blev riktigt chockad och när vi kom därifrån började han störtböla. När vi kom fram till mamma klängde han på henne som en blodigel och vägrade släppa. Så jag ska väl gottgöra honom för den upplevelsen och bjuda på bio ikväll. Shrek 4.
Själv har jag lärt mig en läxa. Cykla försiktigt. Jag erkänner att jag cyklade alldeles för fort men man går ju efter vanan,det brukar aldrig komma någon runt det hörnet. Korsningen innan bromsade jag in nästan helt eftersom att det alltid brukar komma folk därifrån.
Fast Stefan får ta på sig en del han också! Vem fan blockerar hela trottoaren? Man cyklar på höger sida och inte vänster. Och jag gissar att även han höll alldeles för hög fart. Han var först därifrån också... långt innan bilen och de andra som ville hjälpa for iväg.
Jag är glad att jag klarade mig undan med en kvaddad cykel och ont i ryggen, hade kunnat sluta mycket värre helt klart. Så i fortsättningen så ska jag försöka köra efter förståndet istället (det lilla jag har) :P
Efter att vi har ätit klart så säger jag att vi ska cykla förbi farmor och hämta posten så vi planerade att ta vägen förbi Bolagskolan och sedan Lombia. Alltså cyklar vi ner vid Folkets hus och svänger ner mot Stadshuset. Precis innan vi kommer fram till Stadhuset dyker plötsligt Stefan upp bakom en husknut med sin cykel.
Han tar ut svängen så mycket att han blockerar hela trottoaren.
Fanns ingen möjlighet för mig att väja åt något håll och dessutom gick dert så jävla fort så jag tror inte ens att jag hann trycka ner bromsen.
Jag kör rätt in i hans cykel flyger jag över mitt styre och över hans cykel också. Som tur är har ju brottningen gett lite reflexer så jag tar emot hela smällen med höft/rygg eftersom jag rullar ihop mig och gör en kullerbytta. Sekunden efter känns det som om jag inte kan andas men sen kommer luften tillbaka och nästa tanke är smärtan i ryggen. Skriker chockat till och lägger mig sen på rygg i några sekunder innan jag reser mig upp igen och konstaterar att inget verkar vara brutet. Jag kan stå och blöder inte!
Nu har det stannat en massa folk som sett olyckan. Jag gissar att det såg hyfsat otäckt ut eftersom det var bilar som stannade för att fråga hur det gick, folk kom ut från affären bredvid och alla som stod runt omkring kom också fram för att se så att jag mådde bra.
Måste tacka alla för det för om det hade varit allvarligt hade jag snabbt hamnat på akuten iaf. Det är skönt att alla människor inte bara ignorerar. Det gjorde de när man syster vattenplanade med mopeden, bara gasade förbi...
Det enda som blev skadat nu var pappas cykel så jag fick ringa mamma. Hade hjulet rullat som det skulle hade jag cyklat vidare så värre än så var det inte. Nu med ett skevt framhjul och en trasslig kedja var det bara att leda cykeln upp till Systemet och vänta på att mamma kunde ta sin rast och köra mig och Anton hem.
Det är nästan så att jag tror att det var värst för Anton, stackaren blev riktigt chockad och när vi kom därifrån började han störtböla. När vi kom fram till mamma klängde han på henne som en blodigel och vägrade släppa. Så jag ska väl gottgöra honom för den upplevelsen och bjuda på bio ikväll. Shrek 4.
Själv har jag lärt mig en läxa. Cykla försiktigt. Jag erkänner att jag cyklade alldeles för fort men man går ju efter vanan,det brukar aldrig komma någon runt det hörnet. Korsningen innan bromsade jag in nästan helt eftersom att det alltid brukar komma folk därifrån.
Fast Stefan får ta på sig en del han också! Vem fan blockerar hela trottoaren? Man cyklar på höger sida och inte vänster. Och jag gissar att även han höll alldeles för hög fart. Han var först därifrån också... långt innan bilen och de andra som ville hjälpa for iväg.
Jag är glad att jag klarade mig undan med en kvaddad cykel och ont i ryggen, hade kunnat sluta mycket värre helt klart. Så i fortsättningen så ska jag försöka köra efter förståndet istället (det lilla jag har) :P
Kommentarer
Trackback
